OM HONOM

Under min frågestund så fick jag en del frågor angående min pojkvän. Många av er undrade vem han är, han som fick mig att packa ihop mina väskor och lämna allt jag visste bakom mig. Så jag tänkte ta och berätta lite om honom för er.

 
Hur började det? 

Allt började för ungefär två år sen då en vän till mig frågade mig om jag ville följa med henne till New York. Varför inte tänkte jag, hon berättade att vi skulle bo hos en kompis till henne som hon träffat av en slump då hon var ute i Stockholm. Jag kände att det var lämpligt att prata lite och presentera mig för denna person eftersom att vi nu skulle bo tillsammans med honom i hans lägenhet i ungefär två veckor. Så jag skrev till honom, presenterade mig och sedan pratade vi varje dag fram till att vi sågs. Jag minns att vi pratade i princip dygnet runt, det sista jag gjorde om kvällarna var att prata med honom och det första jag gjorde då jag vaknade var att se om han hade skrivit något. Det roliga var att han inte alls var min ”typ” och jag hade aldrig tänkt tanken på att vi skulle vara eller bli något annat än vänner. Det ändrades dock väldigt fort även om jag själv nog inte riktigt insåg det. 

Vi sågs för första gången utanför Gallerian i Stockholm, han var delvis där på grund att vi tillsammans skulle åka till New York men han var även där på semster med några vänner. Jag var ganska nervös inför vår första riktiga träff så jag tog med mig Ida eftersom jag inte riktigt visste hur det skulle bli då vi sågs. Det första jag minns och det första jag såg var hans stora vita leende. Allt flöt i alla fall på hur bra som helst och vi umgicks hela den helgen innan vi tillsammans åkte till hans hem och en annan värld i New York. 

Han hade planerat vår vistelse i New York i minsta lilla detalj. Jag minns hur annorlunda det kändes att ha någon som brydde sig så mycket om en på det sättet. Han höll upp dörrar, drog ut stolar, betalade mina middagar, men det som kändes mest och det som var de fina var hur jag kunde känna hur han genuint verkligen brydde sig om mig. Han frågade mig alltid ”is everything okay?” och hans stora bruna ögon såg alltid lite oroade ut.

Vem är han? 

Aldrig i mitt liv har jag mött en människa som är så omtänksam som han är. Det är svårt att sätta ord på det. Hur som helst så föll jag pladask för honom och allt har gått så snabbt sen dess. Utöver detta är han väldigt lugn som person, han är väldigt mån om sin familj och sin karriär. Han jobbar inom finans med investeringar och har precis börjar på ett nytt företag. Jag är så imponerad över hur hårt han har arbetat för att komma dit han är idag och är glad över att han har höga mål och krav på sig själv. Han är nog även den mest ottåliga personen som jag har träffat, han har ganska kort stubin och är ofta väldigt stressad. När vi är på semester har han svårt att koppla av och ta det lugnt, med honom måste det hända någonting hela tiden. Däremot så var det mycket värre i början då vi sågs, nu har han lugnat ner sig lite. 
Hans största intresse är utan tvekan golf, skulle han välja mig och golf hade det absolut vart ett svårt val haha. När vi är iväg och reser så ska det alltid spelas minst två rundor golf och nu har han även blivit medlem på en Country Club 30 minuter från city där han nu spelar minst en runda i veckan. 
För mig är han trygghet. Han är bra på att lugna ner mig då jag blir stressad, han hjälper mig att planera och strukturera då det blir för mycket för mig. Han säger åt mig att inte oroa mig så mycket och han får mig att tro på mig själv. Det är fint att ha någon som tycker att man är så bra. 

Vårt liv

Så idag bor vi tillsammns i vår lägenhet på Upper West Side. Även fast vi bor tillsammans så finns det inget bättre än då han kommer hem efter en dag på jobbet. Sjävklart bråkar vi ibland och det händer absolut att vi blir irriterande på varandra! I september har det vart vi i två år och jag känner bara att tiden går för fort och att det inte kommer finnas tillräckligt med tid för hur länge jag vill vara med honom. Vi kommer inte alltid att bo kvar här i New York, i framtiden vill vi bosätta oss någonstans i Kalifornien. Vi drömmer om ett hus på stranden eftersom att vi båda avskyr vintern och kallare årstider. Snart vill vi även införskaffa oss en liten fransk bulldog till vår familj, eller det är väl lite mer min ideé som han nu äntligen har accepterat. (Insåg precis att vi inte har några bra bilder tillsammans, enbart kassa mobilbilder…)

 

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *